Det är aldrig höst i Westeros

Att skapa fungerande världsbyggen är onekligen en oerhört rolig, viktig  men också klurig del av spekulativt skrivande. Oavsett genre. Om jag minns rätt lär Tolkien en gång ha hävdat att Midgård är en värld sprungen ur dramaturgi snarare än ur geologi. Låter som en  alldeles utmärkt grundregel. Världsbyggande för sakens skull har nog aldrig imponerat på någon förläggare. Men det gör det inte mindre viktigt att lägga tid och energi på de element av en värld som kan bygga upp den miljö, stämning och känsla som man vill förmedla.

Jag jobbar ständigt med att försöka begränsa min världsskaparlusta, men samtidigt vill jag aldrig ”tjuva” med de detaljer som jag anser viktiga för att etablera min värld. Annars är det lätt att samma detaljer gör att man bryter den miljö man försöker etablera. Svårt som tusan när man är ren amatör.

Just för stunden är det konceptet årstider som vållat mig huvudbry. Därav detta inlägg.

Mina bekymmer började när jag i det här projektet behövde göra en lös referens till en tidigare punkt på året för att ge läsaren en uppfattning om att en viss sak pågått ganska länge.

Projektet är på knappa två tusen ord så det finns varken tid, plats eller vits att återskapa universum.

Insåg snabbt att både ”sedan sommaren” och ”sedan vintern” är referenser som fungerar utan att bryta mot en klassisk svärdsvingarvärlds kalender. Men ”sedan våren” eller ”sedan hösten” kändes inte lika naturligt. Är det lika naturligt? Vad kommer läsaren att förutsätta om man använder orden ”höst” och ”vår”?

En snabbtur inom etymologins snårskog ger vid sig att orden vår, höst, spring och autumn alla tycks ha blivit folkmunsuttryck på femtonhundratalet.

Innan dess var det mer natur- och aktivitetsrelaterade ord som beskrev tiderna mellan sommar och vinter. Som tex ”skördetid”. Engelska ordet ”spring” har sitt ursprung i att blommorna sprang upp under den här tiden på året.

Om förändringen har med införandet av vår nuvarande gregorianska kalender som Påven klubbade igenom 1582 låter jag vara osagt.

En annan möjlig teori är att utforskningen av världen som pågick under femtonhundratalet kanske ledde till en större medvetenhet om klimatskillnaderna i världen och därmed också ett behov att definiera årstiderna bortom dess natur- och jordbruksorienterade ursprung.

För bruk av höst och vår ger onekligen läsaren en ganska klar bild om ens världs klimatsituation. Även om alla klimat kan sägas vara indelade i årstider, så är det nog framför allt oss i den tempererade zonen som har haft anledning att sätta sådan vikt vid vår/höst.

Man behöver förstås inte nödvändigtvis hålla sig till en sådan klassisk syn på årstider. George R R Martin har till exempel i ”the Song of Ice and Fire” totalt skippat konceptet regelbundna årstider och istället byggt en värld där vintrarna och somrarna varierar i längd och kan var ofantligt långa.

Så, som slutsats kom jag därmed fram till att i en relativt liten värld som min där magin, i den form den nu tar, är fullt kapabel att kullkasta ”vanliga” klimatcykler, vore bruk av höst och vår inte helt rätt.

Istället valde jag att leka med språket – det är ju ännu roligare än att bygga världar. Jag använder därmed ”gröningen” för perioden när blommorna vaknar till liv och ”höstningen” men referens till ”att hösta” som faktiskt verkar ha dykt upp som ett resultat av ”höst” men som bibehåller en tydligare koppling till en aktivitet.

Dela med dig:

• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
•