Åsikter om bruk av kartor i fantasy del ett

Tanken från början var att skriva ett ganska kort inlägg om kartors och geografiska visualiseringars plats i fantasy. Inget akademiskt underbyggt. Inget grundat på djupare research. Bara några lösa funderingar utifrån mina egna erfarenheter av att bygga världar till mina pågående projekt.

Men när jag väl satt där blev jag förstås orolig för att blint klampa i ett klaver av garguantiska mått. Så därför kändes det ändå bäst att surfa runt lite och se vad som redan diskuterats i ämnet…

Nu när jag gjort det kan jag förstås inte undgå att förhålla mig till det jag har läst. Även om jag fortfarande friskriver mig från att följande skulle vara någon form av objektiv analys av fenomenet kartor i fantasy, så har ambitionen onekligen svällt. Därmed har jag delat upp inlägget i två delar. Det här är, inte helt otippat, första delen. Den fokuserar på vad kartor faktiskt kan vara bra för från läsarens perspektiv. Del två fokuserar på kartors roll för författaren själv.

Jag utlovar redan nu att jag i slutet av del två kommer att sammanfatta min ståndpunkt om kartors vara eller icke vara i en enda simpel grundregel.

Inspiration har jag bland annat hittat i essän ”The Reader and the Map” av Johan Jönsson och i en reflektion på samma essä författad av Matt Cheney. Denna reflektion har i sin tur insiktsfullt kommenterats av Johan Jönsson själv, A.R Yngve med flera. Dessutom finns ett läsvärt inlägg på bloggen nihonshu.blogsome.com som jag kommer att referera till under del två. Slutligen går det att ta del av Joe Abercrombie med följes insiktsfulla åsikter om kartor på hans blogg.

Där någonstans slutade jag. Som sagt, jag vill ju mest av allt sätta ord på mina egna funderingar…

DEL 1 –

Det är värt att notera att jag personligen är något av en kartofil. Så det faller sig rätt naturligt att jag tillhör karta-eller-så-ställer-jag-tillbaka­-den-i-hyllan falangen. Dock har jag (ändå) läst tillräckligt mycket icke lattitudorienterad fantasy för att begripa att kartor inte är en nödvändig ingrediens för att leverera fantastik fantastik.

För läsaren kan kartor uppfylla följande syfte:

1. Som ledsagare i berättelser med stor tyngdpunkt på förflyttningar. Eller som Johan Jönsson uttrycker det sin essä:

”…the map was seen as the key to understanding the travels of the protagonists, and following them without such help often resulted in frustration for those used to being able to look on the map.”

2. Som hjälpmedel för läsaren att greppa storskaliga konflikter och strategiska händelser genom att sätta dem i någon form av geografiskt perspektiv. Visserligen skulle man nog kunna hävda att få slag i fantasyberättelser återspeglar den komplexitet som ligger bakom behovet av kartor i många militärhistoriska alster. Men ändå.

3. Att ge läsaren en insikt i världs inre väsen genom att rita den och forma den på ett sätt som kanske inte återger den med geografiskt exakthet, men som reflekterar kartritarens kulturella och historiska perspektiv på världen. En intressant vinkling som bloggaren Mad Scientist Mat  uttrycker så här:

”… make them the sort of maps intended to teach the area’s religion instead of for navigational purposes.”

4. Skänker realistisk tyngd. En del hävdar att kartor är en indikation på motsatsen, men det finns nog inget generellt belägg för att en värld blir mindre mångfacetterad och logiskt konsekvent på grund av en karta. Det är nog bara så att en karta ganska enkelt kan avslöja ett redan hafsigt hantverk.

6. Att snabbt ge läsaren en inblick i berättelsens komplexitet.

7. Att hjälpa och förstärka läsarens fantasi både innan, under och efter läsning. Att skapa nyfikenhet och förundran som lockar till läsning.

”A stylistic devise that creates suspension of disbelief” –  A.R Yngve.

8. Att rama in berättelsen och hålla läsarnas fantasi på rätt spår så att inte händelserna i volym sexton och sjutton, som författaren redan planerar, föranleder stor förvirring.

9. Slutligen kan kartor helt enkelt uppskattas för sina oberoende kvalitéer som konstverk.

———————————————

Jag anser alltså att det finns ganska gott om anledningar till varför jag som läsare slickar mig om munnen när jag ströbläddrar i en nyutkommen fantasybok och ögonen får syn på en blyertsskuggad kustlinje.

Men, och det är temat för del två, alla dessa anledningar faller som meningslösa furor om inte författaren själv drar nytta av de möjligheten kartor kan utgöra. Gör han inte det, finns det nog ingen vidare poäng att skapa en heller.

Fortsättning följer….

[Alla bilder är skapade med det utmärkta kartritarprogrammet Campaign Cartographer 3 och är © Profantasy.com ]

Dela med dig:

• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
•