Om droskar, carosser och diligenser

Jag är nyfiken på hur mycket research etablerade fantasyförfattare faktiskt gör. Hur mycket de nyttjar den vaga uppfattning om saker och tings utseende, funktion och bruk som man ofta besitter och spär på med den egna fantasin. Eller om de faktiskt bygger sin miljöbeskrivningar utifrån noggrant utförd research som det sedan selektivt plockas från.
Själv är  jag gränsfallsmaniskt beroende av research. Hela tiden. Och just nu är det diverse hästvagnar genom historien som synas i sömmarna. Kanske beror det på att den ringa erfarenhet jag har, härstammar från manus- och sketchskrivarträsket. Så miljöbeskrivningar är inte riktigt min kopp te.

Med andra ord. Jag är värdelös på att fylla mina berättelser med målande och detaljerade beskrivningar av miljöer, personer, platser och prylar.
Research är därmed min enda räddning.

Orsaken till detta nyvunna intresse för hästvagnar är en passage i den här texten som jag filar på inspirerad av vår rollfigurstävling.

Min tankeprocess kring research ser ofta ut ungefär så här:

“Min rollfigur sitter i en vagn.”
“Vagnen ser ut som följer…. rackarns jag vet inte hur man beskriver en sådan vagn.”
“Hur ser sådana vagnar ut egentligen?”
[google image]
“Ja just det, så ser sådana vagnar ut.”
“Men vad heter alla olika delar? Och vilken typ av vagn är jag ute efter egentligen?
[google + wikipedia + obskyr sajt på området]
“Sådär, då har jag ett antal ord,funktionsbeskrivningar och uttryck att utgå från.”

Just i det här fallet var det ord som droska, kuskbock, enspännare och läderremsfjädring som satte igång processen. Svårast har varit att hitta rätt term för den delen av en innesluten hästvagn (som i bilderna nedan) där passagerarna sitter. Hytt känns rätt men är nog inte det. Provade kabin men det känns inte heller rätt. Ofta refereras det till “övertäckt vagn” när det pratas om den typen av vagn, men det blir konstigt när jag försöker beskriva olika delar av vagnen…

Engelska wikipedia sidan på området gör en gråtfärdig för att den förstås innehåller allt det här. Men svenska…  icke. Och översättningar av terminologi är ju inte alltid så enkla. Efter lite grävande på vagnhistoriska museets sida så hittade jag bruk av ordet ”kupé” så voila. Kupé it is.

Tre dagars arbete för vad? För det här…

——————————————————

Den drog fram över en kullerstensgata som övermannade dess minimala läderremsfjädring med dragdjurens varje steg. Han hade fått tillgång till den här avställda paradvagnen när hans gamla, trofasta droska förlist i Tåkan.

Det var en högrest vagn med plats för fyra i en lätt päronformad kupé. En rygglös bänk till kuskbock var placerad längst fram. Vagnens ram var vackert snidad i mörkt trä och draperad med dyra tyger i gälla färger. Från varje takhörn vajade färglada plymer. Enorma bakhjul med klängväxter av brons som slingrade sig längs ekrarna gjorde sitt för att skänka ekipaget pampighet.

——————————————————-

Inte. Så. Effektivt. Kanske.

Bilden till höger är från hästvagnsutställningen i Möklinta.

Tredje bilden är från bloggen Washington Caleidoscope.

Andra bilden är från bloggen En Svensk i New York.

Första bilden är från Livrustskammaren på Stockholm Slott.

Dela med dig:

• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
•