Vad är människans roll i universum?

Inspirerad av en rad böcker som exempelvis “the Goldilocks Enigma” av Paul Davies och liknande kvasi-fysiska texter, har jag sedan en tid tillbaka börjat skriva på ett antal scifi noveller med filosofiska undertoner på en kosmologisk nivå (?).

Novellen “Beacon” är först av dessa att få utrymme på den den här sajten. Delvis därför att den redan kommit en liten bit på vägen, men mestadels därför att den med stor sannolikhet bygger på den mest lockande idén jag  någonsin kommer att få inom den här genren. Sagt med en stor portion ödmjuket förstås. Lite megalomani måste man nog ha om man någonsin ska nå så långt att man kan kalla sig författare på riktigt.

Förhoppningsvis kan pressen att blogga om den föra skrivandet framåt.
Just nu håller jag mest på att översätta det material jag redan har nedskrivet från engelska till svenska.

Översättningen av titeln “Beacon” har jag dock gått bet på hittills. Fyren? Fyrtornet? Lyktan? Bah! Förslag, förslag, förslag!

Så länge får jag nöja mig med att publicera en snutt på engelska.

————–——–————–——–Utdrag ur  “Beacon” ———————–———————–——–

”So this is what they mean by walking into the light,” commented star captain Pak Singh dryly as the center of the milky way drifted into view on the observer’s deck.
It was like the world’s entire selection of gemstones had been sprinkled upon a canvas of the darkest silk and then lit from all angles. Blinding red. Deepest blue. Piercing bright white upon stomach-turning endless blackness. Swirling, pulsating, gravitating. It was truly mesmerizing. And humbling.

Dela med dig:

• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
•