The Last Theorem

Mästaren Clarkes sista bok gör tyvärr att man för hans skull hade önskat att han checkat ut lite tidigare. En lockande upplägg som fall platt som en pannkaka på alla sätt och vis.

I boken får man följa Sri Lankanen Ranjit Subramanians liv. En kvicktänkt yngling med läggning för matematik, astronomi och (ibland) män. Berättelsen utspelar sig i modern tid och framåt. En rad rymdvarelser är med på ett hörn och under bokens gång hinner Ranjit både bli inblandad i terroristaktioner och maktkamper på allra högsta politiska nivå.
Men i grund och botten handlar den primärt om Ranjits kamp mot Fermats sista Teorem. Huruvida han lyckas knäcka detta matematiska mysterium eller inte har sedan avgörande betydelse för både mänskligheten och rymdvarelsernas framtid.
Fast det har det nog inte ändå. Jag minns inte riktigt. Det hela är förvirrat, ganska tråkigt och firma Pohl/Clarkes framställning av den galaktiska ordning som råder bortom mänsklighetens vetskap är löjeväckande. Boken segar sig fram utan tydligt mål och gasar på utav bara helvete på slutet. Troligtvis för att författarna vid det laget inser att skiten inte håller ändå och det är lika bra att sluta plåga oss som läser.

Sexualitet är ett annat ganska dominerande tema, men varför det är så, och vad vitsen är går förlorat åtminstone på mig.

The Last Theorem är den typen av bok som är kul att läsa av den enkla anledningen att den ger oss hobbyförfattare hopp om framtiden.

Dela med dig:

• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
•