Fahrenheit 451

Ibland när man läser gamla Science Fiction klassiker så tär svårigheterna med att visualisera och förstå den framtidsvision som beskrivs på den totala läsupplevelsen. Böcker som gavs ut för första gången på fyrtio och femtiotalet, som den här, utgår helt enkelt från så annorlunda historiska, vetenskapliga och teknologiska perspektiv att det kan vara svårt att greppa gamla framtidskildringar. Särskilt när man läser den på engelska.

Dessa svårigheter lider även Fahrenheit 451 delvis av för mig (fatta mig rätt, felet ligger inte i boken, utan i min bristande förmåga att förstå den värld som målas upp). Men den förtar absolut inte njutningen av att fångas i en sann mästares berättarjärngrepp.
Fahrenheit 451 utspelar sig i en form för närstående alternativ framtid (närstående med dagens mått mätt) med storbilds TV, dokusåpor och trådlös radio. Den handlar om en brandmannen, Guy Montag som ingår i en pluton i vars uppgift det ingår att bränna böcker. Böcker betraktas som något synnerligen ont av ett samhälle där alla  lever i hedonism, förslavade av sitt egen osläckbara törst efter sensoriskt stimulerans. Under ytan bubblar en helt värld nära mental kollaps, men om man inte tänker efter så kan man ju inte inse att man är gravt deprimerad heller, eller hur?

Tvivel gror dock inom Guy och efter ett möte med den fritänkande Clarrise McClellan, så börjar han ifrågasätta både sitt eget liv och hela det samhälle han är en del av.
På andra sidan staketet står brandchefen Beatty som driver en järnhård linje mot bokförbrytare. Beatty är bokens absoluta höjdpunkt. Han visar sig vara betydligt mer än bara en lagens långa arm som lydigt och utan eftertanke håller en tändare i handen och tuttar på minst lilla dikt.

Många tycks uppfatta Fahrenheit 451 som en protest mot censur och storebrorssamhället. Så kanske det är men för mig handlade boken mer om vad som faktiskt gör innehållet i all världens litteratur och det skrivna ordet i allmänhet så mäktigt. Så underbart Så nödvändigt, men också ibland så svårtyglat.

”What traitors books can be! You think they’re backing you up, and they turn on you. Others can use them, too, and there you are, lost in the middle of the moor, in a great welter of nouns and verbs and adjectives.”

Extra plus för den senaste utgåvan som innehåller ett förord där Bradbury beskriver hela skrivprocessen bakom Fahrenheit 451. Det är inte för inte man skäms som hobbyförfattare som trots en värld av digitala möjligheter får kämpa för att skita ur sig hundra ord på en dag.

Dela med dig:

• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
•