Var går gränsen mellan att recensera och avslöja handlingen?
||Artiklar||Featureartiklar || skrivet av: Kim|| 3 kommentarer
Utan tidigare erfarenhet av att recensera böcker för allmänhetens beskådande har jag inför lansering gjort ett tappert försök att läsa på om recensionens in och ut. Efter att ha studerat en uppsjö olika recensioner är det en vanligt förekommande företeelse som jag inte begriper mig på. Jag är därmed nyfiken på andras åsikt i frågan.
Är det verkligen recensionens roll att förse läsaren med en detaljerad genomgång av bokens handling? Det är inte så att jag tror att det är recensentens intention att avslöja avgörande element i handlingen, men i sin iver att ge sin recension substans och kontext så slutar det de ofta så. Likt en överambitiös filmtrailer pumpas läsaren full med information som förtar en del av den intrigresa som författaren har planerat.
Behövs det verkligen för att ge läsare vägledning i sina köpval? Räcker det inte med att bedöma intrigens hållbarhet, komplexitet, trovärdighet och handligens tema?
Som en del av mitt förberedande arbete besökte jag en paneldebatt under Imagicon 2 på ämnet ”the noble art of critique”. I panelen satt författaren James [red.anm - ooops!] Graham Joyce, recensenten Brita Planck samt två framstående individer inom den finska eskapismen, Johanna Vainikainen Uutsitalo och Vesa Sisättö. Modererade tappert gjorde Mats Linder.
Men det hjälpte föga.
Antingen var paneldebatten ett bevis på att konsten att recensera verkligen är extremt svårdefinierad och därmed också klurig att debattera, eller så var det bara ett bevis på vikten att bara bjuda in individer till en paneldebatt som har något konstruktivt och relevant att säga.
I princip gav paneldebatten ingenting förutom att James Joyce bekräftade min egen bild av vad som bör vara skillnaden på ”review” och ”critique”. En recension riktar sig till potentiella läsare medan en värderande granskning riktar sig till en publik som redan läst verket i fråga. En granskning bör därmed ingående begrunda och belysa handlingen och intrigen.
Tyvärr förstördes den avslutande frågesessionen av en hel hög icke-frågor så jag hann själv aldrig ställa just frågan – var drar man gränsen mellan att ”review and reveal the plot”.
Så därmed beslöt jag mig att försöka så fröet till en diskussion här.
Tills vidare kommer jag, i mina recensioner, att försöka fokusera på att förmedla de känslor läsningen gav upphov till samt att kommentera kvalitén på själva hantverket. Vad författaren de facto byggt upp får läsare själva läsa sig till. Men det är kanske inte alls vad de flesta läsare av recensioner är ute efter…
Notis: Bilden är publicerad under Creative Commons licens.
« Har svensk fantasy någon chans? |
[...] fick Fantasybloggens diskussion av recensioner mig att äntligen bestämma mig för att lägga upp detta till allmän beskådan. Jag har ändrat [...]
Njae, Johan. Inte helt säker. Det var ju trots allt en fantastikkongress
Usch, herregud. En kort sejour inom litteraturvetande och så är man hjärntvättad for life. Kom på reflex. Oerhört klantigt. Jag som verkligen gillar Graham. Tack för påpekandet.
Jag tror du menar Graham Joyce; James Joyce har snart varit död i 70 år…
Lämna en kommentar:








